Axel & Ebbe

Igår var vi bjudna på middag i Hissjö. Gustaf och Erika var lite nyfikna på det här med sjalande så vi packade med oss svarta faran, gåsen och marimekkosjalen och åkte dit.

Vi blev bjudna på Hissjöfisk, pressad potatis och kladdkaka med glass till efterrätt. Efter maten knöt vi  in Axel i Marimekkon, stoppade ner Rasmus i vagnen och tog en liten promenad för att titta på björnspår! Jojjomensan, brummebrum finns minsann i Hissjö. Eller åtminstone har en björnhona med tillhörande unge traskat förbi där. Bara cirka 100 meter från huset där familjen Burstedt bor. Vargspår har man också sett i krokarna däromkring så rovdjur finns det gott om tydligen. Björnspåren var inte små i alla fall, de ser inte riktigt så små och söta ut som när man ser spåren uppritade i en bok måste jag erkänna.

När Rasmus hade somnat i sin säng var det dags för sjalknytande. Gustaf imponerade stort, när jag visat honom EN gång hur man knöt kunde han både knyta på sig själv och visa Erika hur man skulle göra. Först fick Axel leka demobebis men han protesterade efter en stund och ville hellre äta mat. Så då fick Selma rycka in, Selma är en docka från Joyk, precis lagom stor för att använda som sjaldemobebis.

Frälsta blev de i alle fall och kvällen slutade med att vi lämnade vår fina svarta fara hos dem i väntan på lillasyster/lillebror som kommer om en månad. Lite sved det i hjärteroten att lämna vår första sjal, men vi bär ju nästan aldrig med den längre och när det är dags för nästa plutt så får vi väl hämta hem den igen. Dessutom är jag säker på att den kommer att ha den jättebra och bära mycket bebis.

Familjen Burstedt på björnspårstour.

Erika med Selma i sjalen.

Tags: Sjalar